Barn som driver boskap i Ziguero, Arlit.Läkare i Världen drev mellan 1998 och 2004 ett barn- och mödravårdsprojekt i Niger. Insatserna bestod främst av utbildning till lokala barnmorskor och första hjälpen-arbetare. Projektet genomfördes med finansieringsstöd av Radiohjälpen och Forum Syd.

Bakgrund
Vid projektets start var den förväntade livslängden i Niger en av de lägsta i världen: 44,8 år. Mödradödligheten var omkring 590 (antal kvinnor som dör per 100 000 födda barn) och havandeskapsförgiftning var, och är, en av orsakerna till att många kvinnor dör i barnsäng. Av 1000 levande födda barn dog ungefär 162 under det första levnadsåret. Dessa siffror är sannolikt ännu värre på landsbygden i Arlitområdet, som är ett av landets fattigaste. Endast 16 procent av de gravida kvinnorna genomgår tre (eller fler) undersökningar av någon sjukvårdspersonal under graviditeten. Likaså är andelen gravida kvinnor som är vaccinerade mot stelkramp låg, omkring 18 procent. I Niger är andelen av befolkningen på landsbygden som kan ta sig till ett hälsohus (Centres de Santé Intégré) inom en halv dags färd till fots bara 50 procent.

Utbildning av traditionella barnmorskor (matrones). Handtvätt med tvål.Staden Arlit ligger 130 mil nordöst om Nigers huvudstad Niamey i närheten av Aïrbergen. I området bor till största delen tuaregerna, ett folk som ibland är bofast men oftast lever som nomader. Bland tuaregerna är många herdar som driver sina kameler mellan norra Niger och Nigeria i jakt på betesmarker och vattenkällor. Bland herdarna har männen hand om denna syssla och kvinnorna sköter lägerplatserna och de mindre djuren (getter, får). Andra vanliga yrken på landsbygden är grönsaksodling, smides- och läderarbete samt småhandel. Under vandringarna slår nomaderna läger och bor då i tält eller hyddor. Tuaregernas modersmål är tamachek, men en del av dem talar även de lokala språken hausa och djerma. Ett fåtal talar också franska, som är Nigers officiella språk.

Tillgången till sjukvård i Arlitområdet är mycket begränsad. Detta beror bland annat på det nomadiserande liv som folket lever och på att det sällan finns transportmedel tillgängliga. Då projektet genomfördes fanns ett distriktssjukhus, tre hälsohus i städerna samt sex hälsohus på landsbygden. Vid varje vårdinrättning på landet arbetade en sjuksköterska och i staden fanns det dessutom en läkare. Vårdinrättningarna kommunicerar med varandra via radiokontakt och sjuksköterskorna har tillgång till var sin motorcykel för att kunna göra patientbesök. Vid ett av hälsohusen på landsbygden finns en BB-avdelning som består av ett rum med mattor på golvet där kvinnorna föder. Sjuksköterskorna talar sällan det lokala språket tamachek vilket försvårar kommunikationen med patienterna och det krävs därför att tolk finns tillgänglig. Det har dessutom varit svårt för sjukvårdsmyndigheterna att rekrytera sjuksköterskor till landsbygden och hälsohusen står därför ibland tomma.

Utbildning av matrones, utprovning av handskar.
Matrones och secouristes i Arlit-området
På den Nigerianska landsbygden är barnmorskorna oftast kvinnor utan någon formell utbildning som har lärt sig att hjälpa till vid förlossningar av äldre kvinnor. Dessa kvinnor, matrones, använder oftast traditionella läkemedel i form av örter. De hjälper kvinnan vid förlossningen, skär av navelsträngen och tvättar mamman och barnet efter födseln. Dessa sk traditionella barnmorskorna är tuareger, de flesta är analfabeter och bara ett fåtal talar franska.

Första hjälpen-arbetare, secouristes, är liksom de traditionella barnmorskorna personer som själva bor på landsbygden och har vanliga jobb samtidigt som de sköter en hälsovårdande uppgift. Secouristes, som nästan bara är män, sköter om vanliga sjukdomar och har med sig en låda med fyra läkemedel och material för omläggning och sårvård. De diagnoser de oftast kommer i kontakt med är luftvägsinfektioner, diarréer, huvudvärk och blodbrist.

Utbildning av matrones. Träning med docka.Mödravårdsprojekt i Arlit-området
1995, samma år som fred slöts efter ett fem år långt inbördeskrig, startade Médecins du Mondes franska sektion ett program i Arlit-området i norra Niger för att ge stöd åt och organisera de traditionella barnmorskorna i området. Arbetet övergick 1998 i ett mer omfattande projekt där man gav utbildning, material och uppföljning till traditionella barnmorskor och lokala secouristes, första hjälpen arbetare, samt till lokala hälsokommittéer. Hälsokommittéerna består av människor som har erbjudit sig att hjälpa till för att förbättra sjukvården. De har bland annat hand om förvaringen och betalningssystemet för de läkemedel som de traditionella barnmorskorna använder. Även de statliga sjukvårdsstrukturerna omfattades av detta projekt genom upprustning av ett flertal hälsohus. Man bedrev även utbildning på landsbygden om vanliga sjukdomar och hur dessa kan behandlas. Insatserna sträckte sig över en yta på omkring 100 000 Km² (knappt en fjärdedel av Sveriges yta).

Matrones med utrustningslådor.Tillsammans med Médecins du Monde Frankrike startade Läkare i Världen 1998 ett projekt för att förbättra hälsosituationen i Arlit-området. Projektet riktade sig till landsbygdsbefolkningen i området och syftet var att förbättra tillgången och kvalitén på sjukvården samt att underlätta för fortsatt fred i Niger. Insatserna bestod framför allt av utbildning och stöd till traditionella barnmorskor och hälsoarbetare som därigenom bättre kunde hjälpa gravida kvinnor och deras barn, men även secouristes fick utbildning inom ramen för Läkare i Världens projekt. Målsättningen med projektarbetet hos de traditionella barnmorskorna har varit att ge undervisning, samt att hjälpa, ge stöd och att utvärdera barnmorskornas arbete. Av 84 traditionella barnmorskor talade endast tre någorlunda franska, så det behövdes hela tiden en tolk med. Projektledaren, en fransk barnmorska, höll i utbildningen med hjälp av lokala medarbetare. Eftersom matrones vanligen inte kan läsa och skriva måste de lära sig allt utantill, men de använde teckningar som stöd för minnet.

Projektledaren Annick fyller utrustningslådor.I september 2003 inleddes en ny projektfas i samarbete med Médecins du Monde Belgien. I denna fas utökades stödet till de traditionella barnmorskorna, första hjälpen-arbetarna och hälsokommittémedlemmarna med utbildning i läskunnighet samt med specifik utbildning riktad till hälsokommittéer. Dessa kommittéer fungerar som kontaktnät i Läkare i Världens projekt.

Vårt team på plats bestod av en barnmorska/projektkoordinator, en utbildningsledare/tolk och en chaufför/guide. Insatsen finansierades av Radiohjälpen och Forum Syd.

Det formella ansvaret för projektet överlämnades till belgiska MdM under hösten 2004.

Utbildningen av de traditionella barnmorskorna
Gravida kvinnor bör undersökas helst tre gånger under graviditeten. Vid dessa undersökningar letar barnmorskorna efter riskfaktorer för sjukdom eller svåra förlossningar. Sådana riskfaktorer är bland annat att kvinnan är kortare än 150 cm, äldre än 35 år, har fått många barn tidigare, har haft polio eller skall få tvillingar. De gör en klinisk undersökning där de mäter temperaturen, undersöker bröst och mage och letar efter blodbrist, svullnad och tecken på havandeskapsförgiftning, malaria eller andra vanliga sjukdomar. I de fall där de hittar något avvikande råder de mamman att söka sjukvård i staden eller ta sig dit vid förlossningen. De har i sina sjukvårdsväskor järntabletter och malariamedicin som de säljer till självkostnadspris i de fall det behövs. Ett av målen med utbildningen av barnmorskorna är att de skall känna igen tecken på att förlossningen inte går som den skall. Sådana tecken kan vara omfattande blödning, långvarig förlossning, värksvaghet, sätesbjudning, feber och många andra saker. När detta inträffar bör hon försöka sända in kvinnan till vårdcentralen eller staden på något sätt.

Utbildning av matrones med modell av nyfött barn.Barnmorskorna utbildades även i vikten av hygien för att inte kvinnan eller det nyfödda barnet skall drabbas av infektioner efter förlossningen. Genom att tvätta händerna med tvål i kokat och avsvalnat vatten och täcka marken där förlossningen sker med vaxduk istället för att kvinnorna föder sina barn direkt på sanden, som de vanligtvis gör blir förlossningen säkrare. Barnmorskan desinficerar navelsträngen med jodsprit och skär av den med ett nytt och oanvänt rakblad. Fyrtio dagar efter födseln kontrollerar hon också hur mamman och barnet mår.

Aktiviteter
För att nå de grupper av människor på landsbygden som bor långt från Läkare i Världens bas i Arlit använder Läkare i Världens arbetslag ofta en jeep. Det går inte att vara säker på att nomaderna är kvar vid ankomsten, så ibland händer det att man efter att ha åkt en hel dag måste vända om med oförrättat ärende. Med hjälp av hälsokommittén försöker man kalla samman folk för utbildning och diskussion. Vid utbildningen talar Läkare i Världens grupp om vanliga sjukdomar samt hur man kan förebygga och behandla dem. Är det inte möjligt att få ihop folk till ett möte, går gruppen runt i lägret och besöker ett antal hem för att där tala om dessa ämnen.

Annick Gérardin med ett barn hon hjälpt till världen.Insatsens mål
Målgruppen för projektet är landsbygdsbefolkningen i Arlitområdet. Av omkring 60,000 människor i området är 15,000 kvinnor i barnafödande åldrar och 12,000 barn under fem års ålder. Dessa utgör den primära målgruppen.

Det övergripande målet med insatsen är att förbättra tillgången på vård för landsbygdsbefolkningen i Arlitområdet och förbättra förutsättningarna för varaktig fred i området genom att verka för en hållbar hälso- och sjukvård för alla människor.

De specifika målen är att:

- Öka antalet förlossningar där kvinnan får hjälp av en utbildad sjukvårdsarbetare
- Öka omfattningen på mödravården (besök under graviditeten)
- Öka andelen fall av malaria och diarré som tas omhand på ett bra sätt av första-hjälpenarbetarna
- Understödja landsbygdsbefolkningens inflytande och delaktighet i sjukvården genom hälsokommittéerna
- Minska andelen analfabeter bland de traditionella barnmorskorna och första-hjälpenarbetarna med hälften (från 80 till 40 procent)
- Öka möjligheterna till prevention och förståelse för vanliga sjukdomar genom att utbilda skolungdomar (från 7 års ålder) om vanliga hälsoproblem, framförallt i avlägsna skolor.

Genom insatsen i Arlit-området har befolkningen blivit mer självförsörjande med avseende på hälsovård och en varaktig förändring har åstadkommits.

Brunn i Jikat, kamelvattning.Tomatodling i Tiestane.